Behind hidden walls - Kapitel 1
Detta är första delen i en novell som kommer handla om SSO.
Kailey vaknade ovanligt tidigt den morgonen. Aldrig hade hon kunnat tänka sig att från denna dag skulle hennes liv ta en skarp sväng - till både ont och gott. Det var varmt i luften och solen hade precis börjat stiga upp bortom bryggan som slöt sig omkring hennes lilla by. Hon hade för inte allt så länge sen flyttat till Västkobbens fiskeby för att kanske få lite lugn och ro. Key hade aldrig vart en tjej som gillade att befinna sig på platser med överdrivet mycket folk, därför passade inte alls storstäder henne. Hon hade tidigare bott i Silvergladebyn efter hon flyttat hemifrån och bara det kunde bli för mycket. Hennes två prinsar verkade inte ha något emot Gyllenbladet heller. Stallet var otroligt fint och stillsamt, och det kom aldrig in turister i Gyllenåsarnas dal. Hon bodde i det första gula huset när man kom in i byn ifrån dalen och stortrivdes.
Folk var verkligen morgonpigga här. Klockan hade knappt hunnit passera sex på morgonen men det var redan full liv i byn. Stånd som blev iordninggjorda för dagen och båtar lastades vid kajen. Hon tog som vanligt en jogging runda omkring dalen och fixade sedan ihop lite frukost, rostat bröd som ännu en gång blivit bränt och juice. Innan hon begav sig till Gyllenbladet bytte hon om till ett par slitna blåa jeans, en röd skjorta utan ärmar och mörka stövlar.
På väg till stallet stötte hon på Nero, han höll ett fiskespö över axeln och en hink i andra handen som slog emot hans ben då han gick.
'' Nero, klockan är halv åtta på morgonen och du ska dra och fiska?'' Hon lät inte direkt förvånad, även om hon formulerade frågan som om det chockade henne. Key hade spenderat de senaste åren med Nero och visste att han var kung över konstiga idéer.
'' Ja fan! Ska du hänga på?'' Han log det där leendet som bara Nero kunde få till och visade en rad vita tänder. Key suckade och skakade på huvudet.
'' Jag måste till stallet och börja med sysslorna för dagen. Vissa lever inte ett lika stillsamt liv som dig. '' svarade hon med ett något påfrestande leende.
'' Du också? Jag ringde Joselin, gud hon blev arg! Hon skrek på mig och det lät som om hon kastade glas omkring sig innan hon la på. Antar hon inte gillar att bli väckt..'' Det kröp i skinnet på Key av att höra han prata om henne och leendet försvann. Hon fnös bara och kastade något arrogant bort huvudet och kollade längst med vattnet. '' Inte så att jag bryr mig. Ska dra nu!'' sa hon. Kailey vände på klacken och började raskt gå längst bryggan till stallet. Hon sneglade bak en sekund och såg Neros ryggtavla försvinna runt hörnet av ett hus. Hon blev då ännu mer arg där hon knatade upp till framsidan av stallet. Varför gick han bara iväg som om han inte brydde sig?
'' Nero, klockan är halv åtta på morgonen och du ska dra och fiska?'' Hon lät inte direkt förvånad, även om hon formulerade frågan som om det chockade henne. Key hade spenderat de senaste åren med Nero och visste att han var kung över konstiga idéer.
'' Ja fan! Ska du hänga på?'' Han log det där leendet som bara Nero kunde få till och visade en rad vita tänder. Key suckade och skakade på huvudet.
'' Jag måste till stallet och börja med sysslorna för dagen. Vissa lever inte ett lika stillsamt liv som dig. '' svarade hon med ett något påfrestande leende.
'' Du också? Jag ringde Joselin, gud hon blev arg! Hon skrek på mig och det lät som om hon kastade glas omkring sig innan hon la på. Antar hon inte gillar att bli väckt..'' Det kröp i skinnet på Key av att höra han prata om henne och leendet försvann. Hon fnös bara och kastade något arrogant bort huvudet och kollade längst med vattnet. '' Inte så att jag bryr mig. Ska dra nu!'' sa hon. Kailey vände på klacken och började raskt gå längst bryggan till stallet. Hon sneglade bak en sekund och såg Neros ryggtavla försvinna runt hörnet av ett hus. Hon blev då ännu mer arg där hon knatade upp till framsidan av stallet. Varför gick han bara iväg som om han inte brydde sig?
Med tankarna snurrande så hälsade hon på Carin innan hon gick in i byggnaden. Morgonsysslorna var enkla, hon städade och mockade i stallet och sedan gav hon frukost till sina prinsar. Vid tolvsnåret var det dags att rida in till Silvergladebyn. Hon släppte ut Snow i hagen och gjorde sedan i ordning Cry för resan in till staden.
'' Ryggsäck, check! Sidoväskor, check!'' sa hon och spände åt väskorna vid Crys sadel. Hingsten trippade runt som en otålig ettåring när hon började leda han ner till fiskebyn. Han blev alltid full med energi när de skulle rida och därför valde hon att leda honom istället för att skritta över bron.
'' Ryggsäck, check! Sidoväskor, check!'' sa hon och spände åt väskorna vid Crys sadel. Hingsten trippade runt som en otålig ettåring när hon började leda han ner till fiskebyn. Han blev alltid full med energi när de skulle rida och därför valde hon att leda honom istället för att skritta över bron.
På väg ut ifrån byn träffade hon på Kapten Brus och lovade att ta med ett paket in till Silverglade åt honom. Han sa att det var oerhört viktigt att hon inte kollade i paketet.
Key satte upp med en del misstankar men lät paketet vara. Hon hade en dålig magkänsla och skulle nog lyssnat på sina instinkter. Cry började bete sig konstigt efter de passerat Södra högkustbygden. Han verkade spänd och drog i tyglarna som om han ville att dom skulle öka farten. Cry må vara en spänstig hingst men detta var annorlunda - även för honom. Kailey började få tillbaka den där obehagliga känslan igen. Det kändes som om någon kollade på henne. Hon ökade farten till galopp och de for längst gyllene vägen mot Jaspers farm. Plötsligt tvärstannade Cry och slog upp huvudet mot Key. Om hon inte vart med på noterna och lutat sig bakåt hade han slagit till henne rätt i ansiktet.
'' Lugna dig gubben, snälla det är ingen fara.'' hennes röst håll på att brista. Om Cry trodde på henne så skulle hon bli förvånad, inte ens hon var lugn. Plötsligt for något upp ifrån buskarna bredvid stigen. Key hann knappt se vad eller vem det var. Cry reste sig ifrån marken och slog med frambenen i luften som om det var en osynlig vålnad framför dem. Hon tappade greppet och föll bak - sedan blev allt svart.
Fortsättning följer...
'' Lugna dig gubben, snälla det är ingen fara.'' hennes röst håll på att brista. Om Cry trodde på henne så skulle hon bli förvånad, inte ens hon var lugn. Plötsligt for något upp ifrån buskarna bredvid stigen. Key hann knappt se vad eller vem det var. Cry reste sig ifrån marken och slog med frambenen i luften som om det var en osynlig vålnad framför dem. Hon tappade greppet och föll bak - sedan blev allt svart.
Fortsättning följer...
Kommentarer
Le stalker (teresa)
Duktig du är på att skriva, vill ha en fortsättning... :)
Svar:
Kailey Moonborn
Trackback
