Behind hidden walls - Kapitel 5
Bestämde mig för att fortsätta min tidigare novell. Det finns dock lite ändringar, först har jag bytt Popcrys namn till Ravenmist! Så han blir kallad Raven från och med nu ;D Får väl sätta upp det på bloggen inom en snar framtid också.. Även när jag påbörjade denna novell så var Södra Jorvik ännu inte släppt som JH och är därför inte upptäckt ännu!
Det som tidigare hänt under novellen
Kailey hade fått ett mystikt paket som hon skulle leverera till silverglade. Någon hade på vägen dit skrämt upp hennes häst Raven så hon föll av och svimmade, den som skrämt Raven hade sedan tagit paketet. Key fick senare reda på att förvarat i paketet hade vart en druidsten med magiska krafter, om denna sten kom i fel händer kunde det skaka om hela Jorvik. Key och hennes vänner har nu misstänkt Joselin, Keys ärkefiende, för att tagit paketet och ska nu ta sig över till de okända södra Jorvik för att återfå stenen.
Det som tidigare hänt under novellen
Kailey hade fått ett mystikt paket som hon skulle leverera till silverglade. Någon hade på vägen dit skrämt upp hennes häst Raven så hon föll av och svimmade, den som skrämt Raven hade sedan tagit paketet. Key fick senare reda på att förvarat i paketet hade vart en druidsten med magiska krafter, om denna sten kom i fel händer kunde det skaka om hela Jorvik. Key och hennes vänner har nu misstänkt Joselin, Keys ärkefiende, för att tagit paketet och ska nu ta sig över till de okända södra Jorvik för att återfå stenen.
Lördagsmorgonen
Fredagen hade kommit alldeles för snabbt och det hade lett till en orolig natt för Key. Hon hade haft mörka och omskakande drömmar hela veckan, men inget hade slagit denna. Paraden med Cobras hade inte alls gått bra, hästarna var lika oroliga dom. Det var nästan som att någon saboterat för dem, och tankarna gick genast till Joselin. Nero hade även undvikit henne sen deras bråk i onsdags vilket bara förargat henne mer. När hon sedan vaknade på lördagsmorgonen så hade hon flertal - om något personliga, anledningar att avsky Joselin. Hon skulle gå till botten med stölden, om det så var de sista hon gjorde.
Kailey åt frukost och kollade igenom sin packning.
- Det är nu det gäller alltså..- Tänkte hon medan hon hämtade ett par extra varmare byxor som hon packade ner i ryggsäcken. Hon hade även sett till att ha bra med pengar inför resan, och gjort iordning en till väska med endast mat och dryck.
'' Ska du ut och campa?'' Skrockade Carin då Key kom kånkandes på all sin packning till gyllenbladet. Kailey hade vart medveten om hur annorlunda det skulle se ut när hon kom dit med alla väskor, så att ha en ursäkt var en självklarhet.
'' Jovisst, ska ut med klubben och campa. Kommer nog vara borta ett par dagar, tar med mig Raven!'' Svarade Key snabbt med ett sprudlande leende på läpparna.
'' Så pass! Ja lita på mig att vi tar hand om dina andra hästar.'' Svarade Carin. Key nickade tillbaka innan hon gick in i stallet. hon la ifrån sig sin packning innan hon gick ut för att hämta in hästarna. Carin hjälpte till så de behövde bara gå två gånger var. Hon fick även hjälp med ryktning och fodring. Medan Raven latade sig efter sin frukost tog Key hand om resten av packningen, det gällde att vara förberedd.
Klockan hade slagit närmare halv tolv då Raven var sadlad och tränsad. Key hade tagit sin bomlösa sadel då denna var skönare för både henne och hästen vid längre ridturer, och de skulle antagligen bli en väldigt lång tur. Vem visste när de skulle vara hemma igen? Hon hade spänt fast de två ryggsäckarna på var sidan om sadeln och sedan rullat ihop sin sovsäck bakom sadeln. Nöjt kollade hon på Raven som verkade misstycka att ha så mycket packning på sig.
'' Men du.. Det är nödvändigt!'' Svarade hon hans djupt ilskna blick och smekte han över halsen.
De hade bestämt att mötas vid Moorlandstallet vid tolv, men Key var inte framme tills kvart över.
'' Fint folk kommer sent hmm?'' Kate kollade något anklagande på Key, men sedan skrattade hon mjukt.
'' Sorry! '' Key kastade en oskyldig blick tillbaka.
Hon sökte med blicken runt de människor som var där. Det var Katelyn, Teresa, Esther och Aria.
'' Vart är dom andra?'' Frågade hon.
'' Dom drog sig ur.. '' Suckade Kate.
Key klandrade dom inte, det var inte någon vanlig trip dom skulle på. Hon var chockad att någon av dem gick med på att följa med. Bakom gränsen till Moorland befann sig det okända, där ingen vart. De tog en stor risk att följa med henne dit, hon skulle evigt vara tacksam för det.
'' Ursäkta att störa erat känsliga ögonblick, men färjan går om tio minuter!'' Key vaknade ifrån sin dvala och drog blicken emot personen som rösten kom ifrån. Esther vinkade roat tillbaka. Hon flinade bara innan hon drog blicken över dem alla.
'' Jovisst, ska ut med klubben och campa. Kommer nog vara borta ett par dagar, tar med mig Raven!'' Svarade Key snabbt med ett sprudlande leende på läpparna.
'' Så pass! Ja lita på mig att vi tar hand om dina andra hästar.'' Svarade Carin. Key nickade tillbaka innan hon gick in i stallet. hon la ifrån sig sin packning innan hon gick ut för att hämta in hästarna. Carin hjälpte till så de behövde bara gå två gånger var. Hon fick även hjälp med ryktning och fodring. Medan Raven latade sig efter sin frukost tog Key hand om resten av packningen, det gällde att vara förberedd.
Klockan hade slagit närmare halv tolv då Raven var sadlad och tränsad. Key hade tagit sin bomlösa sadel då denna var skönare för både henne och hästen vid längre ridturer, och de skulle antagligen bli en väldigt lång tur. Vem visste när de skulle vara hemma igen? Hon hade spänt fast de två ryggsäckarna på var sidan om sadeln och sedan rullat ihop sin sovsäck bakom sadeln. Nöjt kollade hon på Raven som verkade misstycka att ha så mycket packning på sig.
'' Men du.. Det är nödvändigt!'' Svarade hon hans djupt ilskna blick och smekte han över halsen.
De hade bestämt att mötas vid Moorlandstallet vid tolv, men Key var inte framme tills kvart över.
'' Fint folk kommer sent hmm?'' Kate kollade något anklagande på Key, men sedan skrattade hon mjukt.
'' Sorry! '' Key kastade en oskyldig blick tillbaka.
Hon sökte med blicken runt de människor som var där. Det var Katelyn, Teresa, Esther och Aria.
'' Vart är dom andra?'' Frågade hon.
'' Dom drog sig ur.. '' Suckade Kate.
Key klandrade dom inte, det var inte någon vanlig trip dom skulle på. Hon var chockad att någon av dem gick med på att följa med. Bakom gränsen till Moorland befann sig det okända, där ingen vart. De tog en stor risk att följa med henne dit, hon skulle evigt vara tacksam för det.
'' Ursäkta att störa erat känsliga ögonblick, men färjan går om tio minuter!'' Key vaknade ifrån sin dvala och drog blicken emot personen som rösten kom ifrån. Esther vinkade roat tillbaka. Hon flinade bara innan hon drog blicken över dem alla.
'' Redo då?'' Frågade hon och de alla nickade.
Och så hade deras äventyr börjat, hon visste inte alls vart hon ledde dem eller vad framtiden skulle bringa, men hon visste att hon skulle göra allt i sin makt för att skydda sina vänner.
Fortsättning följer...
Och så hade deras äventyr börjat, hon visste inte alls vart hon ledde dem eller vad framtiden skulle bringa, men hon visste att hon skulle göra allt i sin makt för att skydda sina vänner.
Fortsättning följer...
Behind hidden walls - Kapitel 4
Dagen därpå gav Key sig själv friheten att sova lite längre. Hon visste att hästarna var i trygga händer då alla på stallet hjälpte varandra. Hon steg upp halv tio, yr och fortfarande väldigt trött. Solen stod högt på en klarblå himmel och hon fick en varm känsla i kroppen då hon drack sitt morgonkaffe. Idag skulle vara en bra dag! Den vardagliga jogging rundan gick sin tur och sedan duschade hon och fixade sig. Jeans, röd skjorta och håret som faktiskt börjat blivit relativt långt var uppsatt i en slarvig knut. Key begav sig till stallet vid elva och gjorde där sina sysslor innan hon hämtade in hästarna ifrån hagen. Hon red Snow i en lugn takt genom Gyllenbladets runda innan han fick gå ut i hagen igen. Därefter fixade hon till Cry för att rida in mot Vingården.
På väg till vingården stötte hon på Nero. Han red Pippin och var på väg till Moorland för att köpa nytt kastspö som kommit in med ett skepp dagen innan. Han ville var den första som köpte spöt och väntade därför inte tills den levererats till fiskebyn.
'' Hade du kul med Joselin igår då?'' Frågade Key och kunde undvika att låta irriterad.
'' Vet du Key, jag förstår inte vad du har emot henne. Hon är en jätte bra tjej, visst hon kan vara lite bitchig av sig ibland.'' Började han och tvekade att fortsätta som om han var rädd att det skulle förarga Key ännu mer - vilket det också gjorde.
'' Men kan du inte bara ge henne en chans?'' Bad han och kollade spänt på henne. Key studerade Nero noga men lät sig inte bli vek.
'' Jag förstår inte heller Nero. Förstår inte att du kan tro att hon har något bra i sig. Hon är bara en äcklig råtta!'' Svarade hon sedan och nickade som om hon försäkrade sig själv om att det hon sagt var sant.
'' Key du ska vara min vän, men du beter dig verkligen inte som det. Tror du jag tycker det är kul att höra dig säga så om min tjej? '' Snäste han och Key ryckte till. Det var inte ofta Nero snäste åt henne och hon hatade det när det väl hände. Skamset drog hon blicken bort ifrån han, följde vägen som splittrades. Ena halvan gick upp emot vingården, den andra emot Silverglade och Moorland.
'' Du är fan omöjlig!'' Sa Nero innan han skänklade på Pippin och försvann ner längst motsatta väg som Key. Hon följde han med blicken i några sekunder medan irritationen bara steg. En dag ska han få se att hon har rätt om Joselin. En dag kanske han till och med lär att älska henne som han verkar älska Joselin.
Hon stallade Cry och gick emot Biblioteket. De flesta var redan där. Även Storm Woods, var en klubb som samarbetade med Cobras, var där. Deras ledare hette Aria Queenbrooke - en jätte härlig brud med gott humör. Även ett annat bekant ansikte för Key var där vilket var Esther Silverstar. Hon gillade dock att bli kallad för Kili, en lika konstig besatthet som Tess hade för stalkers. Key gillade dock att kalla Esther för snövit och det blev oftast det smeknamnet.
'' Gud va jag omringas av konstiga människor varje dag!'' skrattade hon när hon kommit in.
'' Du är ju drottning i såna fall!'' Var Tess snabb med att svara.
'' Tig, kvinna!'' Skrattade Key och slog sig ner bredvid Tess. De gick igenom paraden igen och deras nummer dom skulle utföra. Paraden var lite som en tävling för klubbar, och dom skulle gå emot Manquest. Därför var det ytterst viktigt att vinna! Eftermiddagen spenderade dom med att öva alla steg och dylikt.
'' Gissa vem jag stötte på igår... Joselin!'' sa Key när de var tillbaka i biblioteket och lutade sig lite över bordet.
'' Hon var så upptagen med att skryta om att hon skulle dra hem till Nero att hon inte ens lagt märkte till mig i stallet innan. '' började Key och gav ifrån sig en menande blick.
'' Den där lilla.. Man borde ju bryta sig in i hennes stallskåp och hälla färg över alla hennes dyra märkeskläder!'' Fräste Aria och de alla skrattade.
'' Även om den idén var väldigt frestande Aria så har jag något mer smaskigt!'' svarade Key och fick ett slugt leende över läpparna.
'' Vi lyssnar!''
'' Jo, hovavtrycken vid Gyllenåsarna var Celeborns! Det var därför jag var i stallet igår kväll. Och då lyckades jag höra lite av hennes samtal också. Jag tror verkligen hon har något på gång. Om det är någonstans vi kan ta reda på vart så är det södra Jorvik!'' sa hon.
'' Södra Jorvik? ska ni dit? '' Frågade Aria oroligt.
'' Jo på lördag ska vi skeppa oss över!'' Sa Kate och och Key nickade ivrigt.
'' Ni är ju inte klocka!'' Sa Aria. De började berätta allt som hänt dagen innan för Storm Woods och efter det var det en stor tystnad i rummet.
'' Om ni drar så följer vi också med. Frågar några ifrån Storm Woods ifall dom ska med!'' svarade Aria. Alltså var det bestämt. Dom hade samlat ihop en stor grupp som skulle åka över vattnet till '' det okända '' på lördagen. Men nu var det en dag kvar till fredag och dom skulle behöva fokusera på paraden först. Allt var så gott som färdigt och tiden gick fram snabbare än va de anat. Men Key oroade sig ändå över lördagen och vad för faror som lurade i deras framtid. Hur mycket fara satte hon sina vänner i egentligen?
Fortsättning följer ...
På väg till vingården stötte hon på Nero. Han red Pippin och var på väg till Moorland för att köpa nytt kastspö som kommit in med ett skepp dagen innan. Han ville var den första som köpte spöt och väntade därför inte tills den levererats till fiskebyn.
'' Hade du kul med Joselin igår då?'' Frågade Key och kunde undvika att låta irriterad.
'' Vet du Key, jag förstår inte vad du har emot henne. Hon är en jätte bra tjej, visst hon kan vara lite bitchig av sig ibland.'' Började han och tvekade att fortsätta som om han var rädd att det skulle förarga Key ännu mer - vilket det också gjorde.
'' Men kan du inte bara ge henne en chans?'' Bad han och kollade spänt på henne. Key studerade Nero noga men lät sig inte bli vek.
'' Jag förstår inte heller Nero. Förstår inte att du kan tro att hon har något bra i sig. Hon är bara en äcklig råtta!'' Svarade hon sedan och nickade som om hon försäkrade sig själv om att det hon sagt var sant.
'' Key du ska vara min vän, men du beter dig verkligen inte som det. Tror du jag tycker det är kul att höra dig säga så om min tjej? '' Snäste han och Key ryckte till. Det var inte ofta Nero snäste åt henne och hon hatade det när det väl hände. Skamset drog hon blicken bort ifrån han, följde vägen som splittrades. Ena halvan gick upp emot vingården, den andra emot Silverglade och Moorland.
'' Du är fan omöjlig!'' Sa Nero innan han skänklade på Pippin och försvann ner längst motsatta väg som Key. Hon följde han med blicken i några sekunder medan irritationen bara steg. En dag ska han få se att hon har rätt om Joselin. En dag kanske han till och med lär att älska henne som han verkar älska Joselin.
Hon stallade Cry och gick emot Biblioteket. De flesta var redan där. Även Storm Woods, var en klubb som samarbetade med Cobras, var där. Deras ledare hette Aria Queenbrooke - en jätte härlig brud med gott humör. Även ett annat bekant ansikte för Key var där vilket var Esther Silverstar. Hon gillade dock att bli kallad för Kili, en lika konstig besatthet som Tess hade för stalkers. Key gillade dock att kalla Esther för snövit och det blev oftast det smeknamnet.
'' Gud va jag omringas av konstiga människor varje dag!'' skrattade hon när hon kommit in.
'' Du är ju drottning i såna fall!'' Var Tess snabb med att svara.
'' Tig, kvinna!'' Skrattade Key och slog sig ner bredvid Tess. De gick igenom paraden igen och deras nummer dom skulle utföra. Paraden var lite som en tävling för klubbar, och dom skulle gå emot Manquest. Därför var det ytterst viktigt att vinna! Eftermiddagen spenderade dom med att öva alla steg och dylikt.
'' Gissa vem jag stötte på igår... Joselin!'' sa Key när de var tillbaka i biblioteket och lutade sig lite över bordet.
'' Hon var så upptagen med att skryta om att hon skulle dra hem till Nero att hon inte ens lagt märkte till mig i stallet innan. '' började Key och gav ifrån sig en menande blick.
'' Den där lilla.. Man borde ju bryta sig in i hennes stallskåp och hälla färg över alla hennes dyra märkeskläder!'' Fräste Aria och de alla skrattade.
'' Även om den idén var väldigt frestande Aria så har jag något mer smaskigt!'' svarade Key och fick ett slugt leende över läpparna.
'' Vi lyssnar!''
'' Jo, hovavtrycken vid Gyllenåsarna var Celeborns! Det var därför jag var i stallet igår kväll. Och då lyckades jag höra lite av hennes samtal också. Jag tror verkligen hon har något på gång. Om det är någonstans vi kan ta reda på vart så är det södra Jorvik!'' sa hon.
'' Södra Jorvik? ska ni dit? '' Frågade Aria oroligt.
'' Jo på lördag ska vi skeppa oss över!'' Sa Kate och och Key nickade ivrigt.
'' Ni är ju inte klocka!'' Sa Aria. De började berätta allt som hänt dagen innan för Storm Woods och efter det var det en stor tystnad i rummet.
'' Om ni drar så följer vi också med. Frågar några ifrån Storm Woods ifall dom ska med!'' svarade Aria. Alltså var det bestämt. Dom hade samlat ihop en stor grupp som skulle åka över vattnet till '' det okända '' på lördagen. Men nu var det en dag kvar till fredag och dom skulle behöva fokusera på paraden först. Allt var så gott som färdigt och tiden gick fram snabbare än va de anat. Men Key oroade sig ändå över lördagen och vad för faror som lurade i deras framtid. Hur mycket fara satte hon sina vänner i egentligen?
Fortsättning följer ...
Behind hidden walls - Kapitel 3
Väl tillbaka till de andra så hoppade Kailey av Cry och kollade frågvist på Kate.
'' Vi har hittat spår här, hovavtryck!'' sa hon och pekade mot marken. Key hukade sig ner och drog fingrarna längst trycket i marken.
'' Konstigt..'' mumlade hon och gnuggade fingrarna emot varann.
'' Vi följer dem!'' la hon sedan på och satte upp i sadeln igen.
Dom började rida efter spåren som ledde dem enda ner till Moorlands strand. Det var väldigt dött på stranden och inte ens de läskiga Dark Core arbetarna syntes till. Spåren tog slut på bryggan vid den södra stranden men ingen båt var i närheten.
'' Fan, vem det nu än var måste den ha hunnit åkt iväg. '' sa Key med en irriterad ton. Det fanns bara ett ställe man kunde åka till med båt och då var det södra Jorvik. Det var inte ofta någon tog sig dit då det var förbjudet område. Det var tydligen farligt och de få som bodde kvar var otrevliga och fientliga emot andra. Det fanns dock en färja som skeppade mat, utrustning och diverse småsaker mellan södra och nya södra Jorvik.
'' Jag vet inte om ni känner för att följa med, men jag tänker ta mig till Södra Jorvik med färjan.'' sa Kailey och vände sig mot de andra tjejerna.
'' Klart vi vill följa med Kailey!'' svarade Kate och log.
'' Paraden då, har ni glömt bort den eller? Det är ju parad på fredag och kobrorna ska ju delta!'' sa Gurkan plötsligt. Just fan, paraden! Kailey hade helt glömt bort den.
'' Fast färjan går ju ändå inte förrän på lördag!'' sa Tess och gav dem en blick som dumförklarade alla. Kailey kunde inte hålla sig för att skratta till då detta var exakt Tess attityd.
'' Jo men vad säger ni? Ska vi dra på lördagen då?'' Frågade hon och de alla nickade.
'' Kom nu, vi måste öva inför paraden, vi är långt ifrån klara! Sen är det en ny tjej till klubben som jag ska presentera för er imorgon'' Hojtade Kate och de alla begav sig ifrån stranden.
Resten av dagen gick åt att planera kläder och tema för paraden. De övade på deras show med resten av medlemmarna i Cobras och planerade även resan på lördag. Alla var medvetna om att det skulle bli farligt och man aldrig kunde ta för givet att det skulle gå bra. Men om de hade varann så kändes det ändå tryggare, i alla fall vad Key tyckte. Hon var väldigt lättad att hon slapp åka dit själv. På kvällen då klubben separerades så red Key först förbi vingårdens stall. Natten hade lagt sig över Jorvik som ett tungt moln och de flesta hade gått hem. Ingen var vid stallet vilket var precis vad hon tänkt sig.
Key försäkrade sig att hon var ensam innan hon smög sig in i stallet och öppnade Celeborns box. Cele var Joselins häst och precis den häst hon ville undersöka. Hon drog handen försiktigt längst hingstens ben innan hon kollade hans hovar.
'' Precis som jag trodde..'' sa hon. Plötsligt hördes det hur dörren bakom stallet small igen. Key var snabb ur boxen och dök kvickt ner bakom ett par höbalar. Hon lutade sig emot hörnet och försökte bli så osynlig som det bara gick. Hjärtat slog hårt och hon höll för munnen så de tunga andetagen inte skulle höras.
'' Ja jag har ju sagt att jag fixade det. Ingen misstänker något! '' Rösten kände hon igen direkt, Joselin! Key förmodade sig att luta fram och kika ut så hon precis kunde se skymten av Joselin som plockade ihop ryktborstar och annat krafs. Stegen började röra sig ut ifrån stallet.
'' Ja sten-'' var det enda hon hann höra innan Joselins röst tonade bort och kvar hörde man bara hästarna dova snusningar. Key dök upp bakom höet och kastade en snabb blick på Cele. Spåren som lett till bryggan och Celeborns hästskor matchade perfekt, och alla visste att bara Joselins hade sån typ av hästsko till sina hästar. Tess hade för en gång skull haft rätt om sitt stalker prat. Kanske kunde Key skynda sig till Gyllenåsarna och ta kort på hovavtrycken. Använda dem som bevis ifall det behövdes.
I sina tankar om att sätta ditt Joselin så märkte hon inte att tjejen fortfarande var kvar utanför stallet när hon gick ut.
'' Vafan gör du här?'' Snäste Joselin och Key mötte hennes blick. Hon stod med armarna i kors och lutade sin vikt något mer emot högra benet. Ena ögonbrynet var lite mer höjt, gud va äcklig hon var. Först fick Key hjärnsläpp och fick inte ut några ord men sedan samlade hon sig.
'' J-jag lämnade bara några grejer åt Gurkan. Som du vet är ju detta hennes pappas stall. '' sa hon snabbt och gestade emot stallet.
'' Och du brydde dig inte om att slå på ljuset när du var inne i stallet?'' svarade hon med en spydig stämma, den fick Key att vilja smälla till henne rakt över trynet.
'' Jag hade bråttom och tänkte inte på att tända.'' sa hon lika spydig tillbaka.
'' Jaha ja, ah okej! Men du jag ska hem till Nero nu så, ursäkta mig!'' Det högg till ordentligt att bara tänka på vad dom skulle göra. Hon försökte inte visa sig brydd och satte upp på Cry. Utan ett till ord till Joselin red hon hem, tårarna försökte hon trycka tillbaka så gått det gick. Hon hade annat att tänka på än kärlek, det var en stor dag imorgon. Om inte nog med samtalet hon nyss haft med Joselin, spåren som visade Celeborns hovavtryck var helt borta. Någon hade gjort sig av med dem för att göra sig anonym! Det var säkert det Joselin haft för sig så här sen på natten. Jaha vad skulle hon göra nu då? hon var helt säker på att Joselin var inblandad var det gällde stenen men hon hade inga bevis. Hon skulle få ta detta med klubben imorgon...
Fortsättning följer....
Behind hidden walls - Kapitel 2
Spåren ledde förbi Jaspers farm och hon stannade vid honom för att fråga ifall han sett något.
'' Om jag sett cry? Jovisst, han sprang förbi här för en stund sedan. Jag kunde inte med min dåliga syn och allt se ifall du satt på han eller inte. Tydligen gjorde du inte det.'' Sa han och gestade mot grindarna ut till ridhuset.
'' Mår du bra Kailey? Ska jag ringa doktorn?'' Hans röst visade på tydlig oro men hon skakade bara på huvudet.
'' Jag mår bra, jag är bara lite omskakad. Om du ser något så ring mig, jag måste hitta Cry.'' svarade hon och började sedan följa Jaspers vägvisning. Mycket riktigt som gubben sagt, Cry hade inte hunnit direkt långt. Alex som brukade hänga utanför ridhuset på Tin-Can kom ridande. Bredvid dem skrittade Cry. Alex stannade upp framför Key och log.
'' Är Cry lite för hingstig för dig Key?'' skrockade hon och gav henne tyglarna. Key tog snabbt emot dem och slöt sig upp bredvid hingstens sida.
'' Tur att du är oskadd killen, jag var ganska orolig där ett tag!'' sa hon och pussade han på mulen. Som tack fnös han henne rätt i ansiktet och hon gjorde en äcklad grimas. Hon växlade några ord med Alex men nämnde inte vad som var anledningen att hon ramlat av Cry.
'' Om jag sett cry? Jovisst, han sprang förbi här för en stund sedan. Jag kunde inte med min dåliga syn och allt se ifall du satt på han eller inte. Tydligen gjorde du inte det.'' Sa han och gestade mot grindarna ut till ridhuset.
'' Mår du bra Kailey? Ska jag ringa doktorn?'' Hans röst visade på tydlig oro men hon skakade bara på huvudet.
'' Jag mår bra, jag är bara lite omskakad. Om du ser något så ring mig, jag måste hitta Cry.'' svarade hon och började sedan följa Jaspers vägvisning. Mycket riktigt som gubben sagt, Cry hade inte hunnit direkt långt. Alex som brukade hänga utanför ridhuset på Tin-Can kom ridande. Bredvid dem skrittade Cry. Alex stannade upp framför Key och log.
'' Är Cry lite för hingstig för dig Key?'' skrockade hon och gav henne tyglarna. Key tog snabbt emot dem och slöt sig upp bredvid hingstens sida.
'' Tur att du är oskadd killen, jag var ganska orolig där ett tag!'' sa hon och pussade han på mulen. Som tack fnös han henne rätt i ansiktet och hon gjorde en äcklad grimas. Hon växlade några ord med Alex men nämnde inte vad som var anledningen att hon ramlat av Cry.
De fortsatte upp till vingården och hon stallade Cry - det var då hon märkt det. Paketet! Det var borta! Key gick till fots vägen fram och tillbaka för att se ifall dom tappat det efter händelsen i skogen men hittade inget. Åter vid vingården ringde hon upp Katelyn.
'' Kan du komma till biblioteket? Det är viktigt.''
'' Ge mig tjugo minuter!'' fick hon som svar och de la på. Katelyn var ledare över ridklubben hon var med i. Det fanns otroligt många klubbar i Jorvik, de hittade på saker med varann och tävlade emot andra ridklubbar. Katelyns klubb hette Cobras och deras största fiender var Manquest. Och vem var Quests ledare om inte Joselin.
Kailey satte sig och väntade vid biblioteket på att Kate skulle komma. Redan där var Valentina eller Gurkan som hon också kallades.
'' Yo, Gurkan!'' Kailey förlyttade sig till henne istället.
'' Vafan har du gjort? Du ser förjävlig ut.'' Rösten kände hon igen, Teresa kom fram bakom ett hörn och hånflinade.
'' Åh, jag har saknat dig med!'' skrattade Key.
'' Vi tar det sen, Kate kommer hit.'' la hon sedan på och lutade sig bak på stolen. Precis som Kate sagt så var hon där efter cirka tjugo minuter och slog sig ner mittemot de andra tjejerna.
'' Så Key, vad var det som var så viktigt?'' Frågade hon med en allvarlig ton. Kailey berättade om vad som hänt och att någon tagit paketet som skulle till Silvergladebyn. Efter att hon berättat allt hon mindes så var det en lång tystnad i rummet.
'' Det var säkert den där bitchen!'' sa Teresa plötsligt och lutade sig över bordet så hon kunde se alla.
'' Joselin alltså. Eller någon ifrån Quest! Dom försöker alltid förstöra för oss.'' Key såg förundrad ut, kunde Joselin göra något sånt?
'' Hur skulle hon kunnat veta att jag skulle rida in till stan?'' svarade Key.
'' Hon kanske är en..'' började Teresa och alla suckade och jämrade sig.
'' Säg det inte.'' sa Gurkan
'' Hon kanske är en stalker!'' Teresa var onödigt beroende av det ordet och dess betydelse.
'' Nej, jag tror inte hon är en stalker Tess!'' skrockade Key. Det var skönt att vara med tjejerna. Dom fick henne att slappna av. Speciellt Teresa - som Key tyckte var en kvinnlig version av Nero.
'' Ja jag vet inte vem det kan ha varit, men jag har en ide om ni vill hjälpa mig!'' sa hon. De alla nickade.
'' Jo, jag rider tillbaka till Brus och försöker få fram ur honom vad som var i paketet. Ni försöker hitta fotspår där jag ramlade av Cry. Ring mig om ni hittar något konstigt!'' Sa hon och reste sig upp ifrån stolen.
De red gemensamt till Gyllenåsarnas dal och Key fortsatte själv efter Södra högkustbygden. Det var inte lätt att prata med Brus, han talade alltid i gåtor till henne och verkade bara vilja fördröja samtalet.
'' Brus, förstår du inte? Det är allvarligt, vad det än var i paketet så har någon nu stulit det!'' klagade Key.
'' Ja okej Kailey, men lyssna noga för jag säger det bara en gång.'' Började han och lutade sig närmare henne som om han inte ville att andra skulle höra honom. Hon blev chockad av hans starka andedräkt som osade av sprit och fisk. Kunde något han sa stämma? Vem visste hur berusad han var.
'' Det var en unik druidsten i paketet, med otroligt starka krafter. I fel händer, ja man vet aldrig vad som kan hända då.'' Kaptenen lutade sig bak och hon skulle precis fråga vad han menade då Kate ringde.
'' Kailey skynda dig hit, vi har hittat något!''
Kailey kastade en sista blick på kaptenen som vinglade iväg och rynkade näsan av avsmak innan hon började rida till de andra.
Fortsättning följer ...
'' Kan du komma till biblioteket? Det är viktigt.''
'' Ge mig tjugo minuter!'' fick hon som svar och de la på. Katelyn var ledare över ridklubben hon var med i. Det fanns otroligt många klubbar i Jorvik, de hittade på saker med varann och tävlade emot andra ridklubbar. Katelyns klubb hette Cobras och deras största fiender var Manquest. Och vem var Quests ledare om inte Joselin.
Kailey satte sig och väntade vid biblioteket på att Kate skulle komma. Redan där var Valentina eller Gurkan som hon också kallades.
'' Yo, Gurkan!'' Kailey förlyttade sig till henne istället.
'' Vafan har du gjort? Du ser förjävlig ut.'' Rösten kände hon igen, Teresa kom fram bakom ett hörn och hånflinade.
'' Åh, jag har saknat dig med!'' skrattade Key.
'' Vi tar det sen, Kate kommer hit.'' la hon sedan på och lutade sig bak på stolen. Precis som Kate sagt så var hon där efter cirka tjugo minuter och slog sig ner mittemot de andra tjejerna.
'' Så Key, vad var det som var så viktigt?'' Frågade hon med en allvarlig ton. Kailey berättade om vad som hänt och att någon tagit paketet som skulle till Silvergladebyn. Efter att hon berättat allt hon mindes så var det en lång tystnad i rummet.
'' Det var säkert den där bitchen!'' sa Teresa plötsligt och lutade sig över bordet så hon kunde se alla.
'' Joselin alltså. Eller någon ifrån Quest! Dom försöker alltid förstöra för oss.'' Key såg förundrad ut, kunde Joselin göra något sånt?
'' Hur skulle hon kunnat veta att jag skulle rida in till stan?'' svarade Key.
'' Hon kanske är en..'' började Teresa och alla suckade och jämrade sig.
'' Säg det inte.'' sa Gurkan
'' Hon kanske är en stalker!'' Teresa var onödigt beroende av det ordet och dess betydelse.
'' Nej, jag tror inte hon är en stalker Tess!'' skrockade Key. Det var skönt att vara med tjejerna. Dom fick henne att slappna av. Speciellt Teresa - som Key tyckte var en kvinnlig version av Nero.
'' Ja jag vet inte vem det kan ha varit, men jag har en ide om ni vill hjälpa mig!'' sa hon. De alla nickade.
'' Jo, jag rider tillbaka till Brus och försöker få fram ur honom vad som var i paketet. Ni försöker hitta fotspår där jag ramlade av Cry. Ring mig om ni hittar något konstigt!'' Sa hon och reste sig upp ifrån stolen.
De red gemensamt till Gyllenåsarnas dal och Key fortsatte själv efter Södra högkustbygden. Det var inte lätt att prata med Brus, han talade alltid i gåtor till henne och verkade bara vilja fördröja samtalet.
'' Brus, förstår du inte? Det är allvarligt, vad det än var i paketet så har någon nu stulit det!'' klagade Key.
'' Ja okej Kailey, men lyssna noga för jag säger det bara en gång.'' Började han och lutade sig närmare henne som om han inte ville att andra skulle höra honom. Hon blev chockad av hans starka andedräkt som osade av sprit och fisk. Kunde något han sa stämma? Vem visste hur berusad han var.
'' Det var en unik druidsten i paketet, med otroligt starka krafter. I fel händer, ja man vet aldrig vad som kan hända då.'' Kaptenen lutade sig bak och hon skulle precis fråga vad han menade då Kate ringde.
'' Kailey skynda dig hit, vi har hittat något!''
Kailey kastade en sista blick på kaptenen som vinglade iväg och rynkade näsan av avsmak innan hon började rida till de andra.
Fortsättning följer ...
Behind hidden walls - Kapitel 1
Detta är första delen i en novell som kommer handla om SSO.
Kailey vaknade ovanligt tidigt den morgonen. Aldrig hade hon kunnat tänka sig att från denna dag skulle hennes liv ta en skarp sväng - till både ont och gott. Det var varmt i luften och solen hade precis börjat stiga upp bortom bryggan som slöt sig omkring hennes lilla by. Hon hade för inte allt så länge sen flyttat till Västkobbens fiskeby för att kanske få lite lugn och ro. Key hade aldrig vart en tjej som gillade att befinna sig på platser med överdrivet mycket folk, därför passade inte alls storstäder henne. Hon hade tidigare bott i Silvergladebyn efter hon flyttat hemifrån och bara det kunde bli för mycket. Hennes två prinsar verkade inte ha något emot Gyllenbladet heller. Stallet var otroligt fint och stillsamt, och det kom aldrig in turister i Gyllenåsarnas dal. Hon bodde i det första gula huset när man kom in i byn ifrån dalen och stortrivdes.
Folk var verkligen morgonpigga här. Klockan hade knappt hunnit passera sex på morgonen men det var redan full liv i byn. Stånd som blev iordninggjorda för dagen och båtar lastades vid kajen. Hon tog som vanligt en jogging runda omkring dalen och fixade sedan ihop lite frukost, rostat bröd som ännu en gång blivit bränt och juice. Innan hon begav sig till Gyllenbladet bytte hon om till ett par slitna blåa jeans, en röd skjorta utan ärmar och mörka stövlar.
På väg till stallet stötte hon på Nero, han höll ett fiskespö över axeln och en hink i andra handen som slog emot hans ben då han gick.
'' Nero, klockan är halv åtta på morgonen och du ska dra och fiska?'' Hon lät inte direkt förvånad, även om hon formulerade frågan som om det chockade henne. Key hade spenderat de senaste åren med Nero och visste att han var kung över konstiga idéer.
'' Ja fan! Ska du hänga på?'' Han log det där leendet som bara Nero kunde få till och visade en rad vita tänder. Key suckade och skakade på huvudet.
'' Jag måste till stallet och börja med sysslorna för dagen. Vissa lever inte ett lika stillsamt liv som dig. '' svarade hon med ett något påfrestande leende.
'' Du också? Jag ringde Joselin, gud hon blev arg! Hon skrek på mig och det lät som om hon kastade glas omkring sig innan hon la på. Antar hon inte gillar att bli väckt..'' Det kröp i skinnet på Key av att höra han prata om henne och leendet försvann. Hon fnös bara och kastade något arrogant bort huvudet och kollade längst med vattnet. '' Inte så att jag bryr mig. Ska dra nu!'' sa hon. Kailey vände på klacken och började raskt gå längst bryggan till stallet. Hon sneglade bak en sekund och såg Neros ryggtavla försvinna runt hörnet av ett hus. Hon blev då ännu mer arg där hon knatade upp till framsidan av stallet. Varför gick han bara iväg som om han inte brydde sig?
'' Nero, klockan är halv åtta på morgonen och du ska dra och fiska?'' Hon lät inte direkt förvånad, även om hon formulerade frågan som om det chockade henne. Key hade spenderat de senaste åren med Nero och visste att han var kung över konstiga idéer.
'' Ja fan! Ska du hänga på?'' Han log det där leendet som bara Nero kunde få till och visade en rad vita tänder. Key suckade och skakade på huvudet.
'' Jag måste till stallet och börja med sysslorna för dagen. Vissa lever inte ett lika stillsamt liv som dig. '' svarade hon med ett något påfrestande leende.
'' Du också? Jag ringde Joselin, gud hon blev arg! Hon skrek på mig och det lät som om hon kastade glas omkring sig innan hon la på. Antar hon inte gillar att bli väckt..'' Det kröp i skinnet på Key av att höra han prata om henne och leendet försvann. Hon fnös bara och kastade något arrogant bort huvudet och kollade längst med vattnet. '' Inte så att jag bryr mig. Ska dra nu!'' sa hon. Kailey vände på klacken och började raskt gå längst bryggan till stallet. Hon sneglade bak en sekund och såg Neros ryggtavla försvinna runt hörnet av ett hus. Hon blev då ännu mer arg där hon knatade upp till framsidan av stallet. Varför gick han bara iväg som om han inte brydde sig?
Med tankarna snurrande så hälsade hon på Carin innan hon gick in i byggnaden. Morgonsysslorna var enkla, hon städade och mockade i stallet och sedan gav hon frukost till sina prinsar. Vid tolvsnåret var det dags att rida in till Silvergladebyn. Hon släppte ut Snow i hagen och gjorde sedan i ordning Cry för resan in till staden.
'' Ryggsäck, check! Sidoväskor, check!'' sa hon och spände åt väskorna vid Crys sadel. Hingsten trippade runt som en otålig ettåring när hon började leda han ner till fiskebyn. Han blev alltid full med energi när de skulle rida och därför valde hon att leda honom istället för att skritta över bron.
'' Ryggsäck, check! Sidoväskor, check!'' sa hon och spände åt väskorna vid Crys sadel. Hingsten trippade runt som en otålig ettåring när hon började leda han ner till fiskebyn. Han blev alltid full med energi när de skulle rida och därför valde hon att leda honom istället för att skritta över bron.
På väg ut ifrån byn träffade hon på Kapten Brus och lovade att ta med ett paket in till Silverglade åt honom. Han sa att det var oerhört viktigt att hon inte kollade i paketet.
Key satte upp med en del misstankar men lät paketet vara. Hon hade en dålig magkänsla och skulle nog lyssnat på sina instinkter. Cry började bete sig konstigt efter de passerat Södra högkustbygden. Han verkade spänd och drog i tyglarna som om han ville att dom skulle öka farten. Cry må vara en spänstig hingst men detta var annorlunda - även för honom. Kailey började få tillbaka den där obehagliga känslan igen. Det kändes som om någon kollade på henne. Hon ökade farten till galopp och de for längst gyllene vägen mot Jaspers farm. Plötsligt tvärstannade Cry och slog upp huvudet mot Key. Om hon inte vart med på noterna och lutat sig bakåt hade han slagit till henne rätt i ansiktet.
'' Lugna dig gubben, snälla det är ingen fara.'' hennes röst håll på att brista. Om Cry trodde på henne så skulle hon bli förvånad, inte ens hon var lugn. Plötsligt for något upp ifrån buskarna bredvid stigen. Key hann knappt se vad eller vem det var. Cry reste sig ifrån marken och slog med frambenen i luften som om det var en osynlig vålnad framför dem. Hon tappade greppet och föll bak - sedan blev allt svart.
Fortsättning följer...
'' Lugna dig gubben, snälla det är ingen fara.'' hennes röst håll på att brista. Om Cry trodde på henne så skulle hon bli förvånad, inte ens hon var lugn. Plötsligt for något upp ifrån buskarna bredvid stigen. Key hann knappt se vad eller vem det var. Cry reste sig ifrån marken och slog med frambenen i luften som om det var en osynlig vålnad framför dem. Hon tappade greppet och föll bak - sedan blev allt svart.
Fortsättning följer...
