Behind hidden walls - Kapitel 5

Bestämde mig för att fortsätta min tidigare novell. Det finns dock lite ändringar, först har jag bytt Popcrys namn till Ravenmist! Så han blir kallad Raven från och med nu ;D Får väl sätta upp det på bloggen inom en snar framtid också.. Även när jag påbörjade denna novell så var Södra Jorvik ännu inte släppt som JH och är därför inte upptäckt ännu!

Det som tidigare hänt under novellen
Kailey hade fått ett mystikt paket som hon skulle leverera till silverglade. Någon hade på vägen dit skrämt upp hennes häst Raven så hon föll av och svimmade, den som skrämt Raven hade sedan tagit paketet. Key fick senare reda på att förvarat i paketet hade vart en druidsten med magiska krafter, om denna sten kom i fel händer kunde det skaka om hela Jorvik. Key och hennes vänner har nu misstänkt Joselin, Keys ärkefiende, för att tagit paketet och ska nu ta sig över till de okända södra Jorvik för att återfå stenen.
 
 


 


Lördagsmorgonen


Fredagen hade kommit alldeles för snabbt och det hade lett till en orolig natt för Key. Hon hade haft mörka och omskakande drömmar hela veckan, men inget hade slagit denna. Paraden med Cobras hade inte alls gått bra, hästarna var lika oroliga dom. Det var nästan som att någon saboterat för dem, och tankarna gick genast till Joselin. Nero hade även undvikit henne sen deras bråk i onsdags vilket bara förargat henne mer. När hon sedan vaknade på lördagsmorgonen så hade hon flertal - om något personliga, anledningar att avsky Joselin. Hon skulle gå till botten med stölden, om det så var de sista hon gjorde.

Kailey åt frukost och kollade igenom sin packning.
- Det är nu det gäller alltså..- Tänkte hon medan hon hämtade ett par extra varmare byxor som hon packade ner i ryggsäcken. Hon hade även sett till att ha bra med pengar inför resan, och gjort iordning en till väska med endast mat och dryck.
'' Ska du ut och campa?'' Skrockade Carin då Key kom kånkandes på all sin packning till gyllenbladet. Kailey hade vart medveten om hur annorlunda det skulle se ut när hon kom dit med alla väskor, så att ha en ursäkt var en självklarhet.
'' Jovisst, ska ut med klubben och campa. Kommer nog vara borta ett par dagar, tar med mig Raven!'' Svarade Key snabbt med ett sprudlande leende på läpparna.
'' Så pass! Ja lita på mig att vi tar hand om dina andra hästar.'' Svarade Carin. Key nickade tillbaka innan hon gick in i stallet. hon la ifrån sig sin packning innan hon gick ut för att hämta in hästarna. Carin hjälpte till så de behövde bara gå två gånger var. Hon fick även hjälp med ryktning och fodring. Medan Raven latade sig efter sin frukost tog Key hand om resten av packningen, det gällde att vara förberedd.

Klockan hade slagit närmare halv tolv då Raven var sadlad och tränsad. Key hade tagit sin bomlösa sadel då denna var skönare för både henne och hästen vid längre ridturer, och de skulle antagligen bli en väldigt lång tur. Vem visste när de skulle vara hemma igen? Hon hade spänt fast de två ryggsäckarna på var sidan om sadeln och sedan rullat ihop sin sovsäck bakom sadeln. Nöjt kollade hon på Raven som verkade misstycka att ha så mycket packning på sig.
'' Men du.. Det är nödvändigt!'' Svarade hon hans djupt ilskna blick och smekte han över halsen.

De hade bestämt att mötas vid Moorlandstallet vid tolv, men Key var inte framme tills kvart över.
'' Fint folk kommer sent hmm?'' Kate kollade något anklagande på Key, men sedan skrattade hon mjukt.
'' Sorry! '' Key kastade en oskyldig blick tillbaka.
Hon sökte med blicken runt de människor som var där. Det var Katelyn, Teresa, Esther och Aria.
'' Vart är dom andra?'' Frågade hon.
'' Dom drog sig ur.. '' Suckade Kate.
Key klandrade dom inte, det var inte någon vanlig trip dom skulle på. Hon var chockad att någon av dem gick med på att följa med. Bakom gränsen till Moorland befann sig det okända, där ingen vart. De tog en stor risk att följa med henne dit, hon skulle evigt vara tacksam för det.
'' Ursäkta att störa erat känsliga ögonblick, men färjan går om tio minuter!'' Key vaknade ifrån sin dvala och drog blicken emot personen som rösten kom ifrån. Esther vinkade roat tillbaka. Hon flinade bara innan hon drog blicken över dem alla.
'' Redo då?'' Frågade hon och de alla nickade.
Och så hade deras äventyr börjat, hon visste inte alls vart hon ledde dem eller vad framtiden skulle bringa, men hon visste att hon skulle göra allt i sin makt för att skydda sina vänner.

Fortsättning följer...


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Kailey Moonborn

En blogg där man möter Jorvik som man aldrig gjort förut, genom noveller!

RSS 2.0