Behind hidden walls - Kapitel 2
Spåren ledde förbi Jaspers farm och hon stannade vid honom för att fråga ifall han sett något.
'' Om jag sett cry? Jovisst, han sprang förbi här för en stund sedan. Jag kunde inte med min dåliga syn och allt se ifall du satt på han eller inte. Tydligen gjorde du inte det.'' Sa han och gestade mot grindarna ut till ridhuset.
'' Mår du bra Kailey? Ska jag ringa doktorn?'' Hans röst visade på tydlig oro men hon skakade bara på huvudet.
'' Jag mår bra, jag är bara lite omskakad. Om du ser något så ring mig, jag måste hitta Cry.'' svarade hon och började sedan följa Jaspers vägvisning. Mycket riktigt som gubben sagt, Cry hade inte hunnit direkt långt. Alex som brukade hänga utanför ridhuset på Tin-Can kom ridande. Bredvid dem skrittade Cry. Alex stannade upp framför Key och log.
'' Är Cry lite för hingstig för dig Key?'' skrockade hon och gav henne tyglarna. Key tog snabbt emot dem och slöt sig upp bredvid hingstens sida.
'' Tur att du är oskadd killen, jag var ganska orolig där ett tag!'' sa hon och pussade han på mulen. Som tack fnös han henne rätt i ansiktet och hon gjorde en äcklad grimas. Hon växlade några ord med Alex men nämnde inte vad som var anledningen att hon ramlat av Cry.
'' Om jag sett cry? Jovisst, han sprang förbi här för en stund sedan. Jag kunde inte med min dåliga syn och allt se ifall du satt på han eller inte. Tydligen gjorde du inte det.'' Sa han och gestade mot grindarna ut till ridhuset.
'' Mår du bra Kailey? Ska jag ringa doktorn?'' Hans röst visade på tydlig oro men hon skakade bara på huvudet.
'' Jag mår bra, jag är bara lite omskakad. Om du ser något så ring mig, jag måste hitta Cry.'' svarade hon och började sedan följa Jaspers vägvisning. Mycket riktigt som gubben sagt, Cry hade inte hunnit direkt långt. Alex som brukade hänga utanför ridhuset på Tin-Can kom ridande. Bredvid dem skrittade Cry. Alex stannade upp framför Key och log.
'' Är Cry lite för hingstig för dig Key?'' skrockade hon och gav henne tyglarna. Key tog snabbt emot dem och slöt sig upp bredvid hingstens sida.
'' Tur att du är oskadd killen, jag var ganska orolig där ett tag!'' sa hon och pussade han på mulen. Som tack fnös han henne rätt i ansiktet och hon gjorde en äcklad grimas. Hon växlade några ord med Alex men nämnde inte vad som var anledningen att hon ramlat av Cry.
De fortsatte upp till vingården och hon stallade Cry - det var då hon märkt det. Paketet! Det var borta! Key gick till fots vägen fram och tillbaka för att se ifall dom tappat det efter händelsen i skogen men hittade inget. Åter vid vingården ringde hon upp Katelyn.
'' Kan du komma till biblioteket? Det är viktigt.''
'' Ge mig tjugo minuter!'' fick hon som svar och de la på. Katelyn var ledare över ridklubben hon var med i. Det fanns otroligt många klubbar i Jorvik, de hittade på saker med varann och tävlade emot andra ridklubbar. Katelyns klubb hette Cobras och deras största fiender var Manquest. Och vem var Quests ledare om inte Joselin.
Kailey satte sig och väntade vid biblioteket på att Kate skulle komma. Redan där var Valentina eller Gurkan som hon också kallades.
'' Yo, Gurkan!'' Kailey förlyttade sig till henne istället.
'' Vafan har du gjort? Du ser förjävlig ut.'' Rösten kände hon igen, Teresa kom fram bakom ett hörn och hånflinade.
'' Åh, jag har saknat dig med!'' skrattade Key.
'' Vi tar det sen, Kate kommer hit.'' la hon sedan på och lutade sig bak på stolen. Precis som Kate sagt så var hon där efter cirka tjugo minuter och slog sig ner mittemot de andra tjejerna.
'' Så Key, vad var det som var så viktigt?'' Frågade hon med en allvarlig ton. Kailey berättade om vad som hänt och att någon tagit paketet som skulle till Silvergladebyn. Efter att hon berättat allt hon mindes så var det en lång tystnad i rummet.
'' Det var säkert den där bitchen!'' sa Teresa plötsligt och lutade sig över bordet så hon kunde se alla.
'' Joselin alltså. Eller någon ifrån Quest! Dom försöker alltid förstöra för oss.'' Key såg förundrad ut, kunde Joselin göra något sånt?
'' Hur skulle hon kunnat veta att jag skulle rida in till stan?'' svarade Key.
'' Hon kanske är en..'' började Teresa och alla suckade och jämrade sig.
'' Säg det inte.'' sa Gurkan
'' Hon kanske är en stalker!'' Teresa var onödigt beroende av det ordet och dess betydelse.
'' Nej, jag tror inte hon är en stalker Tess!'' skrockade Key. Det var skönt att vara med tjejerna. Dom fick henne att slappna av. Speciellt Teresa - som Key tyckte var en kvinnlig version av Nero.
'' Ja jag vet inte vem det kan ha varit, men jag har en ide om ni vill hjälpa mig!'' sa hon. De alla nickade.
'' Jo, jag rider tillbaka till Brus och försöker få fram ur honom vad som var i paketet. Ni försöker hitta fotspår där jag ramlade av Cry. Ring mig om ni hittar något konstigt!'' Sa hon och reste sig upp ifrån stolen.
De red gemensamt till Gyllenåsarnas dal och Key fortsatte själv efter Södra högkustbygden. Det var inte lätt att prata med Brus, han talade alltid i gåtor till henne och verkade bara vilja fördröja samtalet.
'' Brus, förstår du inte? Det är allvarligt, vad det än var i paketet så har någon nu stulit det!'' klagade Key.
'' Ja okej Kailey, men lyssna noga för jag säger det bara en gång.'' Började han och lutade sig närmare henne som om han inte ville att andra skulle höra honom. Hon blev chockad av hans starka andedräkt som osade av sprit och fisk. Kunde något han sa stämma? Vem visste hur berusad han var.
'' Det var en unik druidsten i paketet, med otroligt starka krafter. I fel händer, ja man vet aldrig vad som kan hända då.'' Kaptenen lutade sig bak och hon skulle precis fråga vad han menade då Kate ringde.
'' Kailey skynda dig hit, vi har hittat något!''
Kailey kastade en sista blick på kaptenen som vinglade iväg och rynkade näsan av avsmak innan hon började rida till de andra.
Fortsättning följer ...
'' Kan du komma till biblioteket? Det är viktigt.''
'' Ge mig tjugo minuter!'' fick hon som svar och de la på. Katelyn var ledare över ridklubben hon var med i. Det fanns otroligt många klubbar i Jorvik, de hittade på saker med varann och tävlade emot andra ridklubbar. Katelyns klubb hette Cobras och deras största fiender var Manquest. Och vem var Quests ledare om inte Joselin.
Kailey satte sig och väntade vid biblioteket på att Kate skulle komma. Redan där var Valentina eller Gurkan som hon också kallades.
'' Yo, Gurkan!'' Kailey förlyttade sig till henne istället.
'' Vafan har du gjort? Du ser förjävlig ut.'' Rösten kände hon igen, Teresa kom fram bakom ett hörn och hånflinade.
'' Åh, jag har saknat dig med!'' skrattade Key.
'' Vi tar det sen, Kate kommer hit.'' la hon sedan på och lutade sig bak på stolen. Precis som Kate sagt så var hon där efter cirka tjugo minuter och slog sig ner mittemot de andra tjejerna.
'' Så Key, vad var det som var så viktigt?'' Frågade hon med en allvarlig ton. Kailey berättade om vad som hänt och att någon tagit paketet som skulle till Silvergladebyn. Efter att hon berättat allt hon mindes så var det en lång tystnad i rummet.
'' Det var säkert den där bitchen!'' sa Teresa plötsligt och lutade sig över bordet så hon kunde se alla.
'' Joselin alltså. Eller någon ifrån Quest! Dom försöker alltid förstöra för oss.'' Key såg förundrad ut, kunde Joselin göra något sånt?
'' Hur skulle hon kunnat veta att jag skulle rida in till stan?'' svarade Key.
'' Hon kanske är en..'' började Teresa och alla suckade och jämrade sig.
'' Säg det inte.'' sa Gurkan
'' Hon kanske är en stalker!'' Teresa var onödigt beroende av det ordet och dess betydelse.
'' Nej, jag tror inte hon är en stalker Tess!'' skrockade Key. Det var skönt att vara med tjejerna. Dom fick henne att slappna av. Speciellt Teresa - som Key tyckte var en kvinnlig version av Nero.
'' Ja jag vet inte vem det kan ha varit, men jag har en ide om ni vill hjälpa mig!'' sa hon. De alla nickade.
'' Jo, jag rider tillbaka till Brus och försöker få fram ur honom vad som var i paketet. Ni försöker hitta fotspår där jag ramlade av Cry. Ring mig om ni hittar något konstigt!'' Sa hon och reste sig upp ifrån stolen.
De red gemensamt till Gyllenåsarnas dal och Key fortsatte själv efter Södra högkustbygden. Det var inte lätt att prata med Brus, han talade alltid i gåtor till henne och verkade bara vilja fördröja samtalet.
'' Brus, förstår du inte? Det är allvarligt, vad det än var i paketet så har någon nu stulit det!'' klagade Key.
'' Ja okej Kailey, men lyssna noga för jag säger det bara en gång.'' Började han och lutade sig närmare henne som om han inte ville att andra skulle höra honom. Hon blev chockad av hans starka andedräkt som osade av sprit och fisk. Kunde något han sa stämma? Vem visste hur berusad han var.
'' Det var en unik druidsten i paketet, med otroligt starka krafter. I fel händer, ja man vet aldrig vad som kan hända då.'' Kaptenen lutade sig bak och hon skulle precis fråga vad han menade då Kate ringde.
'' Kailey skynda dig hit, vi har hittat något!''
Kailey kastade en sista blick på kaptenen som vinglade iväg och rynkade näsan av avsmak innan hon började rida till de andra.
Fortsättning följer ...
Kommentarer
stalkern.
ett ord...episk novell. dog lite av skratt där i mitten ;3
Svar:
Kailey Moonborn
Kate
Åhhhh vad bra den är!
Tack för att vi fick vara med <3
Svar:
Kailey Moonborn
Trackback
